-------------------------------------------------------------------------------- TEXTEN ˇR SKRIVEN AV EDDIE JANSSON -------------------------------------------------------------------------------- DET ENGELSKA SPR¸KETS HISTORIA ------------------------------ Det Engelska spr†ket „r ett v„stgermanskt spr†k, som talas i Storbritannien, Irland, USA, Kanada, Australien Nya Zeeland och i m†nga av de f”re detta brittiska kolonierna i Afrika och Asien. Engelskan pratas av c:a 300 miljoner m„nniskor, och „r d„rmed det mest talade spr†ket i v„rlden, efter kinesiskan. Sedan f”rstav„rldskriget har dess betydelse som internationellt spr†k bara v„xt. Engelskan har ocks† "smittat" av sig p† m†nga andra spr†k, inte minst svenskan, den finns speciellt mycket inom omr†den som sport, reklam, teknik och film. Engelskan har utvecklats ur det spr†k som talades av de germanska folkgrupperna - angler, saxare och jutar - som p† 400-500-talet invaderade britannien. De kom fr†n den tyska nordsj”kusten och fr†n s”dra Jylland och de talade nordtyska och skandinaviska dialekter, vilka vid denna tid inte alls skilde sig s† mycket fr†n varandra. Under slutet av 800-talet v„xte ett Fornengelskt skriftspr†k fram vid kung Alfreds hov i sydv„stra England, det var tidigare „n vad som skedde i de andra germanska l„nderna. Fornengelskan hade vid denna tidpunkt utvecklat flera s„rdrag gentemot ursprungsdialekterna. Den var dock fortfarande ett rent germanskt spr†k, som inte skilde sig mer fr†n de spr†k som talades p† andra sidan nordsj”n „n danskan g”r fr†n svenskan idag. De skandinavier som fr†n 800-talet till 1000-talet er”vrade och bosatte sig i de norra delarna av england ("Danelagen",de delar av England som l”d under dansk lag.) hade d„rf”r inga som helst problem att g”ra sig f”rst†dda i sitt nya land. De f”rsta f”r„ndringarna i engelskans utveckling kom under den medelengelska perioden, fr†n den normandiska er”vringen 1066 till slutet av 1400-talet. Det engelska spr†ket levde i b”rjan av denna period endast som folk spr†k: hovets, adelns och „mbetsm„nnens spr†k var alltj„mt franska. Det fanns d„rf”r inte l„ngre n†gon grogrund f”r ett gemensamt engelskt riksspr†k. De regionala dialekterna levde f”rst†s kvar och utveckaldes vidare, och i avsaknad av en gemensam rikslikare slipades dialekterna mot varandra. Engelskans forml„ra f”renklades starkt, och den ”vriga grammatiken f”r„ndrades j„msides h„rmed. M„ngder av fr„mmande l†neord togs upp i spr†ket, och d† s†klart fr„mst fr†n franskan, men s„rskilt i de norra delarna av england togs ocks† det skandinaviska spr†ket upp. Ett gemensamt engelskt skriftspr†k b”rjade uppst† mot slutet av 1300-talet, i och med att hovet och administrationen alltmer ”vergav franskan, Ett exempel „r Wycliffes bibel”vers„ttning och Chausers Canterburytales. Spr†ket i dessa „r mycket olikt forn- engelskan, trots att endast 300 †r f”rflutit. Chauser kan l„sas med n†gorlunda f”rst†else av nutida engelsm„n, medan kung Alfreds fornengelska „r ett helt fr„mmande spr†k. De st”rsta f”r„ndringarna inom engelskan under den nyengelska perioden fr†n slutet av 1400-talet har g„llt uttalet. Dessutom har en del nya grammatiska f”reteelser uppkommit, s†som 'do' omskrivning vid progressiv form: is stitting. Den engelska stavningen „r †lderdomlig. Den „r i stort sett likadan som de former som anv„ndes av den engelska boktryckarkonstens fader, Caxon. Under 1700-talet har praktiskt taget inga f”r„ndringar i stavningen skett. Det engelska spr†ket r”jer „nnu sitt germanska ursprung genom dess ordb”jning och ordform, och s† gott som alla spr†kets vanligaste ord ˇR av germanskt ursprung. Men en m„ngd allm„nt brukliga ord „r inl†nade fr†n franskan under den medelengelska tiden, och det mesta av det litter„ra och vetenskapliga ordf”rr†det kommer fr†n latinet och i viss m†n fr†n grekiskan. Stora delar av detta ordf”rr†d har nu, till stor del tack vare engelskans v„rldsspr†ksst„llning, blivit internationella. I ett engelskt lexicon av medelstorlek (ca 100000 ord) „r ungef„r 60 procent av uppslagsorden av latinsk ursprung. F”rekomsten av s† m†nga latinska och franska l†neord g”r att man ofta kan v„lja mellan ett folkligare germanskt och ett lite mer litter„rt latinskt uttryck. Det brittiska riksspr†ket, standard English, bygger betr„ffande uttalet, i huvudsak p† spr†kbruket hos de bildade ”verklasserna i s”dra england. Fram till 1900-talets b”rjan var det spr†k som talades vid de f”rn„msta privat- skolorna och vid Oxford och Cambridge som satte normerna. Men efter andra v„rldskriget har denna spr†kvariants prestige n†got bleknat. Regionala varianter av riksspr†ket, fr„mst d† londonomr†dets, har f†tt ”kat anseende. Dialektala f”r„ndringar inom spr†ket „r i england, liksom i andra l„nder, st”rst i de l„gre socialgrupperna. Den Amerikanska Engelskan ------------------------- Den amerikanska engelskan skiljer sig betr„ffande skrift- spr†ket mycket lite fr†n den brittiska. P† n†gra punkter har man modifierat stavningen, st t.ex. stavas „ndelsen -our i regel -or. Uttalet av den amerikanska engelskan „r †tminstone bland de bildade skikten f”rv†nande enhetligt. Den mest spridda varianten, som nog kan betraktas som amerikansk standard, brukar kallas general American. Avvikande huvuddialekter „r Southern, utm„rkt av en "sjungande" intonation ("Southern drawl"), och New England varianten, som ligger mycket n„ra den brittiska standard- engelskan. Det finns ingen som helst anledning att kalla den amerikanska engelskan f”r ett s„rskilt spr†k. M†nga brittiska dialekter - exempelvis den folkliga londondialekten cockney - avviker mer fr†n standardengelskan „n de nyss n„mnda amerikanska dialekterna g”r. Engelskans Tidsperioder ----------------------- Engelskan tillh”r den germanska spr†kgruppen. Samma som de skandinaviska spr†ken. Det engelska spr†kets historia kan liksom svenskans, delas in i perioder: Fornengelska (Old English; Anglo-Saxon) †r 700-1100 Medelengelska (Middle English) †r 1100-1500 Nyengelska (Modern English; New English) 1500- De angivna tiderna „r ungef„rliga och gr„nserna flytande. L¸NEORD ------- Den st”rst delen av Englands spr†kliga historia utg”rs av m„ngder av inl†n fr†n olika spr†k. H„r f”ljer en liten sammanst„llning med spr†ket, exempel p† l†neord och lite hur de inl†nades. Keltiska L†neord - Av Britanniens keltiska befolkning l†nade anglosaxarna bara ett f†tal ord. Det torde ha berott p† att m†nga britter d”dades eller flyttade v„sterut, medan andra blev kvar hos er”vrarna som hustrur eller slaver. Men innan dessa germaner l„mnade kontinenten, hade de andra kelter till grannar. De „ldsta keltiska l†neorden i engelskan, de kontinentalengelska, f”rekommer d„rf”r ocks† i andra germanska spr†k. Fr†n britterna ”vertog anglosaxarna n„stan bara ortsnamn. Flodsnamn „r ofta keltiska, t.ex; Avon, Thames, Severn... Senare inl†nades de keltiska terr„ngorden bog, crag och glen samt mera speciella ord som brogue, galore, shamroch och tory fr†n iriskan och clan, loch, plaid, slogan och whiskey fr†n h”gskotskan. Latinska L†neord - Ocks† fr†n romarna l†nade anglosaxarna ord redan f”re sin ”verflyttning till Britannien. Att de kontinentala latinska l†neorden, som f”rekommer „ven i andra germanska spr†k, „r s† m†nga fler „n de kontinentala keltiska h„nger samman med romarnas politiska ledarst„llning och kulturella ”ver- l„gsenhet . Av de ord som inl†nades kan man tyda att germanerna bara var intresserade av den materiella sidan av romarnas kultur. L†nen f”rmedlades troligen av romerska k”pm„n, germanska legion„rer och funktion„rer i romersk tj„nst. Til exempel „r veckodagarnas namn ”vers„ttnings l†n fr†n latinet. Angolsaxarna ersatte de latinska namnen med germanska. Efter Caesars invasionsf”rs”k 55 och 54 f.kr. hade britterna f†tt vara ifred f”r romarna i n„stan 100 †r, men †r 43 e.kr. inledde Claudius den romerska er”vringen av britannien, och snart hade romarna lagt under sig n„stan hela (det nuvarande) England. Men n„r den stora anglosaxiska invasionen „gde rum slutades de latinska orden att anv„ndas. Att britterna skulle ha f”rmedlat n†got st”rre antal latinska ord till anglosaxarna „r osannolikt. D„remot upptogs m†nga latinska ord i samband med kristendomens inf”rande. ¸r 597 s„ndes den store Augustinus och 40 andra munkar till det forna Britannien f”r att omv„nda de germanska hedningarna. Med hj„lp av irisk-skotska mission„rer och kristna germaner p† andra sidan kanalen (fr„mst franker) lyckades men p† 600-talet vinna anglosaxarna f”r den kristna tron. Nu upptogs ord som Christ, bishop, abbot, alms, altar, candle , martyr, mass, minster, monk, nun, pope och priest. Kristendomens inf”rande betydde emellertid att mer „n 300-400 latinska ord inl†nades. Nordiska L†neord - ¸r 787 omtalar den anglosaxiska kr”nikan, att England f†tt sin f”rsta p†h„lsning av vikingar. P† 790-talet s„gs de ha plundrat det (mer eller mindre) ber”mda klostret Lindisfarne (Holy Island) utanf”r Northumberland, de skall ocks† ha p†h„lsat kusterna runt Irl„nska sj”n. I dessa trakter bosatte sig nordbor - mestadels norrm„n - redan under 800-talets f”rsta h„lft. Att anglosaxarna upptog s† m†nga nordiska l†neord hade flera orsaker. Skillnaden mellan v„st- och ett nordgermanskt spr†k var inte st”rre „n att en anglosaxare och en skandinav n†gorlunda kunde f”rst† varandra. Vidare var nordborna talrika, de bosatte sig p† stora omr†den, och fortsatte l„nge att tala sit eget spr†k. Till skillnad fr†n de latinska l†neorden upptogs de nordiska muntligen och utgjordes mest av vardagsord. Inl†ningen blev inte bara substantiv, adjektiv och huvudverb utan ocks† pronomen, r„kneord, hj„lpverb och andra sm†ord. Antalet nordiska l†neord i modern engelska har uppgetts vara mellan 800-900 st. En del l†neord „r call, egg, fellow, hit husband, hustings, law, outlaw, skin, take, thrall och wapentake. L†neorden ber”rde omr†den d„r anglosaxarna hade n†got att l„ra sig av norrm„nnen, s†som krigsv„sen, skeppsbyggnad, r„ttsv„sen och f”rvaltning. De nyengelska l†neorden „r ord som eider, fiord, geyser saga, skald, ski, troll, tungsten och viking. Franska l†neord - Det var inte bara de brittiska ”arna som fick p†h„lsning av vikingar. Nordm„nnens (Danskarnas) invasion p† den franska nordkusten ledde till att Rollo (G†nge-Rolf) 911 blev erk„nd som herting av Normandiet. Dessa nordbor f”rfranskades snart. S† kunde den engelska kungen Edvard Bek„nnaren (Ja, du gissade r„tt: Edward the Confessor) s”ka st”d hos normandiska riddare mot dansksinnade grupper. N„r han dog 1066, Blev Harald kung (King Harold), men den d”des normandiska sl„kting Vilhelm Er”vraren (Yes, du gissade r„tt igen: William the Conqueror) tr†nade efter tronen. F”r att kunna besegra den norske kungen Harald H†rdr†de vid Stamford Bridge n„ra York hade Harald f†tt f”rsvaga sina f”rsvarskrafter i s”der, och n„r han och Vilhelm m”ttes vid hastings, segrade normanderna, sedan Harold stupat i striden. S† fick England normandiska kungar, som helst „gnade sig †t sitt hemland, i regel hade franska gem†l, talde franska och undan f”r undan ersatte anglosaxiska (eller anglo-danska) adelsm„n och andra h”ga herrar med fransm„n. p† 1500-talet inl†nades en del milit„ra termer: colonel, pilot, sally, trophy, volley, etc. Inte mindre „n 10000 franska l†nord ber„knas ha upptagits i medelengelskan, av dem l„r 3/4 „nnu vara i bruk. Grekiska l†neord - N†gon direkt inl†ning fr†n grekiskan tycks inte ha f”re- kommit i fornengelskan, dock var en del tidiga latinska ord ursprungligen grekiska ord. Det var f”rst under ren„ssansen man b”rjade l†na direkt fr†n grekiskan. Exempel p† grekiska l†nord „r: amnesty, climax, crisis critic, dilemma, drama, energy, idyll, museum, cosmos, etc. Som synes „r inte engelskan ensam om att ha l†nat dessa ord. ofta s„tts ett grekiskt och ett latinskt ord samman till ett. tex, automobile, dictaphone och television. Andra l†neord - Englelsm„nnen l†nade ocks† ord fr†n italienskan. Man l†nade ord om konst och musik: profile, virtuoso, aria, opera, piano, solo, sonata, trombone ocks† orden umbrella och volcano „r italienska. Man l†nade ocks† spanska ord: armanda, sherry, tornado, cargo, cigar, guerilla, etc. och portugisiska ord, s† som: buffalo, castle, flamingo, pagoda, port, etc. Man har ocks† l†nat ord fr†n: holl„ndska, flaml„ndska, l†gtyska, h”gtyska, ryska, polska, ungerska, kinesiska, japanska, polynesiska, australiska, eskim†iska, indianska N„stan alla ord fr†n dessa spr†k bet„cknar fr„mmande f”reteelser och „r internationella.